Ida Söderberg

Helt plötsligt har mitt liv förändrats ganska mycket, för två veckor sedan visste jag inte vad jag skulle göra med mitt liv, jag kännde att jag trivdes på mitt jobb men att jag inte ville bli för bekväm. Jag hade superkul med mina kollegor men jag såg innerst inne att jobba på ett sågverk är inte min dröm, det räcker att jobba där under sommrarna.  

Jag hade i böran av Augusti gjort en sen anmälan på LTU på en intriktning jag egentligen inte visste så mycket om men jag vet att jag vill jobba antingen på scen eller i alla fall i centrum. Så jag hittade linjen journalistik och medier med inriktning TV och tyckte det lät kul så jag var impulsiv och sökte. Funderade inte nå mer på det och fortsatte att gå till jobbet. 

Tills den dagen jag får ett mail och det står att jag kommit in på linjen, som är på musik högskolan i Piteå. Jag kom i chock och insåg direkt att alla i klassen hade börjat för två veckor sedan och jag hade missat nollningen. Så mina tankar kom direkt, hur ska jag komma in i klassen, vad ska jag säga till jobbet, vill jag verkligen plugga nu och vill jag verkligen bli kvar i Piteå?

 

Jag ringde i alla fall mamma och marvin i panik och berättade allt och bestämde att jag skulle ge det ett försök. Så jag ringde skolan och skrev in mig, det var en torsdag och jag började måndagen efter. Jag gruvade mig hela helgen och berättade knappt för någon att jag hade kommit in för jag visste inte riktigt vad jag ville.

 

Jag vaknade i alla fall på måndag morgon med en nervös mage gjorde mig i ordning och for till skolan. Min första tanke var då, jag får inte komma för sent och jag måste verkligen ta för mig och visa vem jag är på direkten annars skulle det bli svårare. Jag tog steget och hälsade på två tjejer i klassen och det visade sig snabbt att dom var super snälla. 

Lektionen började och det var hur många som helst i klassen, allt snurrade i huvudet. Man kände ingen men allt kändes så rolig, ett helt nytt kapitel hade verkligen börjat. När jag kom hem var jag så glad, det känndes så bra att påbörja något nytt i sitt liv. Veckan flöt på och jag lärde känna flera i klassen och alla verkar supergoa! 

 

Självklart känner jag mig väldigt efter i skolan eftersom jag inte fått några böcker och jag har missat många lektioner. Men jag tror att jag kommer komma ikapp snart, det viktigast för mig nu är att jag hittar vänner och det känns redan som att jag känt många i alla fall en månad. 

Jag är så nöjd över att jag tackade ja till skolan och jag tycker faktiskt det är jätterolig att plugga på min hemort. För då kan man leva i två värdar, man har plugget med massa underbara människor och en väldigt rolig och mysig gemenskap. Men man kan även fara hem träffa familjen, vänner och pojkvän. Det är som att alla pusselbitar har fallit på plats och jag är så glad!

 

Så jag hoppas verkligen att allt fortsätter i samma riktning och att jag kommer lära känna så många mer vänner och få en bra utbildning så att jag verkligen kan jobba med det jag vill i framtiden!